Den här sidan har korrekturlästs
Hell sagokungen! Ut med ringen
Kring honom och hans unga brud!
Hell, gode skald! Här finnes ingen,
Som ej med fröjd har lydt ditt bud,
Som ej med fröjd sin lexa skolkat
Att följa dig, när på din färd
Du för de unga hjertan tolkat
Din underbara sagoverld.
Och när vi fly från grammatiken,
Och när vi fly från luntors dam
Till vårens hem, till drömmens riken,
Der dina bilder skymta fram,
Der blomman under fina stängeln
Ett hjerta gömmer i sitt bröst,
Och lärkan är så god som ängeln,
Ty hon har vingar och har röst.
Ännu när ingen fröjd står åter
För gubben på hans skumma stig,
Med dig han ler, med dig han gråter,
Då barnbarn läsa högt ur dig;
Ty meningen som sagan hade
Var ytterst denna, om du vill;
