Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


NATURBILDER.

Belönt af Svenska Akademien med heders-accessit år 1861.


— — — jeg Landskaber ikke forstaaer
At male saa egentligt, — ærligt at tale.
Hvorledes mig Hiertet ved Synerne slaaer —
Ja det kan jeg tolke, ja det kan jeg male!
      Oehlenschläger.




1.

Naturens ande.

Rätt ofta står jag jublande på fjellen,
Allena med mitt minne och mitt hopp,
Då milda stjernor tända sig i qvällen,
Då sol ur hafvet rodnande går opp.
Hur ljuft det är att på de fria höjder
Få sjunga hjertats och naturens fröjder
Och sedan somna in vid böljans sång!
Hur friskt att tumla om med morgonvinden,
Som andas rosor på den bleka kinden
Och ger mig vingar för de glada språng!