Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Säll är han, der fram han vandrar
Ödmjuk, kärleksfull och blid
Och Guds rådslag icke klandrar,
Men förbidar hjelpens tid.
Säll är han, när sina bröder
Han med vänlig hand är när,
Räddar, tröstar, understöder,
Medan Gud hans styrka är.
Säll är han, ty sist när striden
Lyktas i en evig ro,
Hos sin Gud i himlafriden
Trygg och salig får han bo.
Synd ej mer hans hjerta sårar,
Sorg ej mer slår blicken ner:
Den som torkar alla tårar
Han med klarnadt öga ser.
2.
Upp att länderna omgjorda,
Upp att tända ljusen opp,
Och hos Herran och hans Smorda
Gack i tjenst med bön och hopp!
