Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Icke verldens lena kläder
Äro tjenarns rätta skrud,
Och i skrymtarns kåpa träder
Ingen trygg inför sin Gud.
Ej i någon mantel, skuren
Efter eget tycke blott,
Kläds den renade naturen,
Som har bättre prydning fått.
Tro och lydnad, detta silket
Är rättfärdighetens drägt;
Detta är det enda, hvilket
Är för själars brudgum täckt.
Snart han kommer! Må då ljuset
I vårt hjerta brinna rent,
Att på dörrn till bröllopshuset
Ej vi klappa må för sent!
Värdes, Jesu, oss omgjorda,
Tänd du sjelf vår lampa opp!
Blott till dig, du Herrans Smorda,
Står i lif och död vårt hopp.
