Till dopets källa, ren och klar,
Der än du plats dem unnar.
Af unga barn, som skriften sagt,
Du dig upprättat har en makt,
Som fienden har nederlagt
Med lof från späda munnar.
Ett hem, ett hem — hur ljuft det ordet klingar!
Ett hem, der kärleken byggt upp sin härd,
Der bönen blir från mödersläppar lärd,
Der barnets själ, af himmelsk manna närd,
I frid får veckla ut de hvita vingar;
Ett hem, der manlig kraft ur sjelfva klippan tvingar
Den skörd, som näring åt de kära ger,
Och der en qvinnas öga bringar
En skatt af fröjd, för hvarje gång det ler,
En skatt af nåd, när det till himlen ber.
Hur stormen gnyr, hur han på rutan skakar,
I hyddan är det godt och varmt ändå,
Ty lågan frisk på härden sprakar,
Och manlig kärlek sträfvar och försakar,
