Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Blott han sin lycka läst i ögon blå;
Men säkra vakten, som i hemmet vakar,
Som håller hyddan varm kring barn och makar,
Är Arbete och Bön, de goda änglar två.
Minns du en barndomstid,
Hägnad af hemmets frid,
Barmhertig mot den arme var,
Som intet hem på jorden har!
Ett hjerta haf för dessa små,
Dem ingen fader tänker på,
För dessa små, som ej få tröst
Invid en moders fulla bröst!
Räck dem din hand! På hjelp ej spar!
Var snabb, var snar!
Barmhertig var! Barmhertig var!
Ty ingen vet när blodröd morgon flammar
Till räkenskapens dag. Han komma skall
Vid stjernors fall, vid lågors svall,
Och väcka slumraren i grafvens kammar.
