Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Det blef som han sagt, ty jorden är blek;
I stormande lek
Han sjelf på drifvan tumlar i skogen;
Men granen grönskar ännu en gång,
Ty vintern lång
Han vakar hos honom glad och trogen.




3.

Tussilago och Blåsippan.

Blåa sippa, vet du hvad jag brutit,
Att naturen har sitt barn förskjutit?
Intet blad min gråa stängel kläder,
Ingen vän jag tjusar eller gläder.

Dig, o syster, som i lunden spirar,
Hvarje fogel med sin lofsång firar;
Och om flickan eller skalden ser dig,
Hon en kyss och han en visa ger dig.