Den här sidan har korrekturlästs
Regnets klara droppe
Stelnar efter hand.
Kulet är i Norden,
Vintern är så kall;
Droppen stel är vorden
Ty det snöa skall.
Snart skall stormen föra
Snön till jorden ner.
Re’n han börjar röra
Vingen mer och mer.
Men en stjerna tindrar
Klar på fästets rund;
Hon från flygten hindrar
Dem ännu en stund.
“Molnets barn,“ hon säger,
“Förr’n du far till jord,
Tag hvad stjernan eger.
Tag mitt afskedsord!
Genom mörkrets bäddar
Såg jag dig hvar natt,
