Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 46 —


Du glittrande droppe, fall, o fall!
Den döende blomman lefva skall.

Du fogel, som förr bland grenarna slog,
Sjung åter en sång i svalan skog!

Blås jorden torr, du somnade fläkt,
Ty himlen har tvagit dess sommardrägt!

Af must och kärna är åkern full:
Flyg ut att vagga dess mognande gull!

Tillbed i stoftet, du jordens son!
Välsignelsen kommer ofvanifrån.

Der skiner solen. I skuggor, flyn!
Se, löftets båge strålar i skyn!



7.

Blommans bön.

Der stod en härlig morgonstund,
Då solen sken på fästets rund