Den här sidan har korrekturlästs
O, hade jag dig här hos mig
Och finge evigt skåda dig
I klara lågor brinna!
O, vore du en källa blå,
Först vid din brädd jag ville stå,
Se’n — i ditt djup försvinna!“
Så hördes späda blomman be;
Och jag gick fram att henne se:
Der stod hon tårbegjuten;
Men då i hennes kalk jag såg,
En liten sol derinne låg,
I daggens perla sluten.
Vintern i Norden.
Vid polens tröskel bland skär och vågor
Ett land jag vet,
Ej rikt som drufvornas land i söder,
Men skönt som det:
