Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 54 —
9.

Det våras.

Och qvällen nalkas, och dagen flyr —
Jag sitter vid flammande brasa
Och ser hur snön kring min hydda yr,
Och hör hur stormarna rasa.
Och väl har vintern sin glädje ock,
Och väl är det varmt i hyddan — dock
               Jag älskar mer,
               Att himlen ler
     Och att på jorden det våras.

Hur gladt när han kommer, den leende vår,
Som ljuset och lifvet förnyar,
Då sippan bland smältande drifvor står
Och solen bland glesnande skyar,
Då böljan sliter sitt silfverband —
Men än ser jag snö på äng och strand,
               På fjell och skär,
               Och hvem vet när
     I kalla norden det våras?