Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 72 —

     Snart fick hon ögat sluta
     På dess graf vill jag
          Tårar gjuta, —
          Sedan njuta
Än af mitt leende lifs behag.

          Derför, bölja blå,
          Klaga icke så!
     Nej, jag vill muntert sjunga,
     Tills jag glömt mitt qval,
          Ej betunga
          Sinnet unga:
Frisk är ju luften och vinden sval.

          Ja, jag lefver än. —
          Känn hur ljufligt, känn!
     Svalkande droppar falla
     Rikt från himmelen,
          Högre svalla
          Bäckar alla. —
Lustigt! Jag tror, det är vår igen.

          Moln, du himlens skänk,
          Dina perlor stänk!