Den här sidan har korrekturlästs
Lagom åt dig, du höga!
Blomman brände du. —
Göm ditt öga!
Låt mig löga
Grönskande stränder en gång ännu!
Upp till raska språng!
Dagen är ej lång;
Dock — mina rosor svalkas
I hans milda sken.
Jag vill nalkas,
Med dem skalkas. —
Jämmer och sorg! De ha vissnat re’n.
Vakna, bleka ros!
Solen flytt sin kos.
Se, hur min bölja häfves
För att kyssa dig! —
Allt förgäfves!
Sucken qväfves:
Bleknade vännen förstår ej mig.
Ljuft dock lifvet är. —
Stackars blomman der,
