Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 71 —

     Lagom åt dig, du höga!
     Blomman brände du. —
          Göm ditt öga!
          Låt mig löga
Grönskande stränder en gång ännu!

          Upp till raska språng!
          Dagen är ej lång;
     Dock — mina rosor svalkas
     I hans milda sken.
          Jag vill nalkas,
          Med dem skalkas. —
Jämmer och sorg! De ha vissnat re’n.

          Vakna, bleka ros!
          Solen flytt sin kos.
     Se, hur min bölja häfves
     För att kyssa dig! —
          Allt förgäfves!
          Sucken qväfves:
Bleknade vännen förstår ej mig.

          Ljuft dock lifvet är. —
          Stackars blomman der,