Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
104
VALLFART OCH VANDRINGSÅR

in i Arabien ända till Jemen, skulle du se samma förstörelse, samma stenar, samma bekymrade ansikten. Mitt emot det glada färgspelet skulle där lysa något vitaktigt kallt Och dött som ur en målning på porslin. Olyckliga, tillintetgjorda Österland! Hos dig har jag druckit hälsa, medan jag sett dig tvina bort. Landet, där den antika världens livsglädje fann sin sista fristad, är skövlat. Det är ett stenat land.