Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
135
FRÅN ÖSTAN OCH VÄSTAN

I det tysta landet.

I.

Bland Attikas svinaherdar.

Så minns jag Attika, det tysta landet, som jag såg det en vårdag från en by på sluttningen av det blå Pentelikon. I den byn bodde gamle Sofron.

Vem kan måla vad Sofron kan?
Sofron är en underman.

Han kan flöjt och strängaspel.
Han kan äta och dricka,
spisa till kväll en killing hel,
dricka sin bästa vän ihjäl.
Han kan vinna en flicka.
Äldst i byn, han jagar först
yngsta hjärteknipan.
Har till röda läppar törst.
Är ett ljus, som flammar störst
just när det brinner i pipan.