Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
137
FRÅN ÖSTAN OCH VÄSTAN

att männen, vilka hälla
sin remmare full med raki
och bära långa pistoler i
sin vita fustanella,
förtjusta springa upp och slå
i bordet med dominobrickor,
men långa isande kårar gå
över ryggen på lyssnande flickor.

Om natten dryper hans skägg av vin;
om dagen vaktar han svin.

Asterisk.svg

Mina reskamrater och jag hade stannat i en trång kyrkoruin, som övergrönskades av murgröna och Morus nigra, svarta mullbärsträdet, som fordom helgades Pan. Över oss reste sig hisnande högt Pentelikons kala, av vinterfrosten skalperade huvudskål. Genom en rämna i väggen sågo vi ut över en helt liten, lågt uppmurad, alldeles spegelstilla vattenbassäng. Tätt bredvid och gränsle över en sönderbruten jonisk kapitäl stod gamle Sofron, skakande av ursinnig vrede. Naken var han som alltid och hade endast en duk i knut om höfterna. I sin svettiga hand, vid vilken en hel mängd blodiga fjädrar klibbat fast, höll han en lång kniv.

Hans svarta svin sovo i hjordar i solskenet under de mörka oliverna. Men flera herdar om-