Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
150
VALLFART OCH VANDRINGSÅR
I Bougival.
Brottstycke ur »Jupiterhuvudet», en längre ofulländad dikt, där Den Heliga Gamla uppträder som en allegorisk representant för den Gamla Människan, som tusenåriga utopier till trots ännu är vår drottning.
Stig ned från droskans våta bock och lägg
din knoge, kusk, med dån i porten! —
Ur vinets röda löv på husets vägg
där sken som löjet i ett rövarskägg
den blanka värdshusskylten Gyllne Hjorten.
Ett störtregn fyllde rännans bladomspunna
basun med ljud som från en källargång,
där storknande av vin och under sång
en rad av tomtar drunkna i en tunna.
I källarsalen brunno många ljus,
men desto färre tycktes bordets rätter.
En sölad duk. En rad av pilsnerkrus
och på en tallrik fyra små kotletter.
