Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
168
VALLFART OCH VANDRINGSÅR
Livet och Döden.
När Livet den sista oktober fick
sin kappsäck fylld med renetter
och satt på tåget, som söder gick
den svartaste natt bland nätter,
då hände, att väckt av visslans ton,
med filt och lösta stövletter
hon häpen störtade upp i tron
på vagnombyte och tog sina don
och tappade sina biljetter
— och steg av vid orätt station.
Det var vid en ruskig schweizerby,
och regnet tog till med natten.
Hon stod på perrongen med våt paraply
och näsduken knuten om hatten.
Men Livet var flicka att kunna
få byvärdshuset ur sin blund.
Hon drog portmonnän ur sitt kjortelsprund
och slog sig ned som en gammal kund
