Hoppa till innehållet

Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
173
FRÅN ÖSTAN OCH VÄSTAN

För vassa och för höga
ibland vid table d'hôten
de stucko grannens öga;
så gav jag dem på båten.

Jag tog en pappersnäsa.
Jag kände kinden bränna.
Gud hjälpe dem, som läsa
en sådan dikt som denna!



Ja, vill du veta var blommor slösas
i blomsterkrig tills din korg är tom
och karameller från fönstren ösas,
kom med en karnavalsdag till Rom!

Blott föga skyddar dig mot attacken
din hatt med brättenas smala hägn.
Den ruggas, krossas, den slås i backen;
och den ser ut som en katt i regn.

Violer falla. Och hästar kappas
i lössläppt vildhet, i hetsat sken.
Och folket jublar, och händer klappas,
och hovar gnistra mot gatans sten.