Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
174
VALLFART OCH VANDRINGSÅR
Där nere på Corson man kastade krita,
och svartaste rockar, de menades vita.
Men självaste glädjen kan stundom förstämma.
Då lämnar man bullret och grubblar där hemma.
Min studio hade ej valts så illa,
helt enkelt, fast byggd på Luculli Villa.
Ur öppnade dörren sken vårsolens glitter
vid plask från fontanan och fågelkvitter.
Jag mindes dagarnas skiftande vävnad
och hur på ruiner jag byggt min levnad.
Då kom på tröskeln i vårsolens gull
en mjölad pulcinella.
Han lyfte mot mig en kopparkastrull,
som ända till brädden av mjöl var full.
Så började han att hälla.
Jag fick från ugnen med raska tag
en skyffel sot och aska.
Och sotad blev han och mjölad jag.
Så satte vi oss guds långa dag
vid tårtor och en flaska.
