Därmed sökte hon fram en kniv, men en dundrande vindstöt
släckte altarets eld. Förskrämda och darrande systrar
trängde sig tätt till varann och mumlade böner och formler.
Bent-Amenemma, känd för sin ovanbegåvade visdom,
talade då och blåste i halvt utslocknade glöden:
»Systrar, det var oss en vink att spara de unga. Vi skynda
redan i natt till råds med Hators präster i Tebe.»
Nu när hon, följd av systrarna, nått de ryktbart förvägna
hatorbrödernas hus, var buller och dryckjom därinne.
Sträckt på bolstrarna låg den skämtande översteprästen.
Gossar från Gosen svängde på helt försilvrade käppskaft
präktiga påfågelsfläktor, som glänste med hundra smaragders,
hundra safirers glans. I takt med pinglande sistra
reste sig alla till dans. De dansandes luvor och skjortor
lyste av silvertyg, opaler och brokiga tofsar.
Bent-Amenemma stannade mörk i mitten av gillets
sorglöst sorlande stoj och vänd mot översteprästen
