Hoppa till innehållet

Sida:Vallfart och vandringsår 1909.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
59
ÖSTERLÄNDSKA MINNEN OCH MYTER

Vad skall jag tro?

När Mamud-Khan i rusigt övermod
beträdde plundrade Sumnats pagod,
där runt kolonnerna, som svälde ut
till giftigt granna oerhörda svampar,
hans knektar bundit sina trötta kampar
och drogo lott om rustningar och spjut;
då lyfte han mot Schivas jättehöga
och stränga bild, som sken med silverbleck
och sexton armar och ett krystat öga,
sitt gamla vapen, österns skräck,
den värsta slägga,
som Irans värsta smed
förmådde lägga
på städ.

På gården, där förmörkad solen skänkte
ett spökgrönt ljus åt dammar och pagod
och bundna hundar gisslades i blod,
var svart av män och hjälmar blänkte.
Där lågo kalkar, fläktor, bajadärers skrudar.
Där leddes kvinnor under skratt och skrän