88
På ett år smakt kött, dock peta
Sina tänder alla dar.
Om än hufvudet är borta,
Armen krossad — och ens ben
Blifvit några tum mer korta,
Än för ett par timmar sen,
Skulle hjertat än fallera
I en sönderskjuten kropp,
Får man dock ej räsonera,
Utan bara sitta opp.
En hussar vid sadelknappen
Hänge fast sådan han är:
Så der skrifvet stod på lappen
Eller ordren — ungefär;
Men som djeflogt indigesta
Blåbär äro, som man vet,
Fingo ock deraf de flesta
Obstruction i evighet.
Dock är vexlingen i öden
Knektens skönsta arfvedel;
Lifvet värde får af döden,
Först en träff i höga spel;
Sömnen blir ju på en vaka
Endast derför dubbelt kär
Och i mån, som man försaka
Lärt, ett vargmål himmelskt är.
Lvbska skinkor, goldenwasser,
Ostron och constantia,
Tagelstoppade madrasser,
