Kors! jag kom ja durch från slaget,
Der vi hade öfvertaget;
Tvert min arm, bravissimo!
Snärjde sig om flickans smärta
Lif, som ormen kring ett hjerta,
Kedjan kring kung Enzio.
Tanten fick i en handvänning
Både spasmer och krampkänning
Och vardt röd, som en pion;
Men tvi den, som är förlägen!
Hon kom ”marche forcè” ur vägen
Och niècen tog raison.
Häxan, som i ensligheten
Slök nervdroppar i förtreten,
Klunktals sväljde ner sin harm;
Jag och flickan hök och dufva
Lekte, tills jag slöt den ljufva
Ungen till min tjusta barm.
Så blef Julietta skatten
Men hon, — skål! — fy! — jag tog tratten
För en mugg — Victoria!
Och ser hvarken sol och måne
Eller — — blef vid Castiglione
Kär i Joachim Mûrat.
Låt ej kyssar, hur de brinna,
Trollnät kring ditt bjerta spinna!
Qvinnolist är dagligt bröd;
Häfda barmen känslor ljuger,
Sucken är förställd; du suger
Gift ur munnen rosenröd.
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/137
Den här sidan har korrekturlästs
125
