148
Ej med tårar fröjden grumla!
Ha! Dæmonerna, de rumla
Lustigt under dômerna!
Jubla hest, likt, Benedetta!
Korpar, som sig ätit mätta
Ut på afrättsplatserna.
På den svarta marmorgrunden,
Längs utefter altarrunden
Blixtra bajonetterna,
Såsom skriftebarn, par Dio!
Muntert det, signore Mio!
Tillgår i bigtstolarna.
Först i fulla drag de njuta
Vinet, sen till måls de skjuta
Med de toma flaskorna
På madonnor Venuslika,
Sinligt sköna, vällustrika
Och på helgonbilderna.
Hufvudskålen af en flicka
Kalken är, derur de dricka
Fräsande Constantia!
Ha de fiskat opp din sköna,
Blek, som månsken, ur de gröna,
Kalla, salta böljorna?
I dödsryckningarna flämta
Griftens lampor, sömnigt skämta
Männen; — glädjeflickorna
Blunda, hjerta tätt till hjerta,
Vekt omarmande de smärta
Lockiga Dæmonerna.
