Lägrade bland vårdar, frossa
De i vällust, kindren blossa,
Tända af passionerna.
Slutna intill qvinnobrösten,
Liksom flugorna om hösten,
Domna de lvcksaliga.
Under dödens hemska tystnad
Ljuft de släcka nöjets lystnad,
Hvilande på kistorna;
Endast hvita cranier glittra,
Och på konung Davids cithra
Lysa silfversträngarna.
På min blanka hederssabel
Klibbar ännu, O diable!
Blod från Pyramiderna;
Ah! jag känner det på lukten
Och på färgen, — och den bukten
Baljan har från Genua!
När för packet jag betäckte
Af Desaix, den oförskräckte,
Liket, O, sanctissima!
Svärd! för dig i gräset bita
Fingo tjogtals af de hvita
Stela Österrikarna!
Knäck du fick vid Saint Jean d’Acre,
Som vi vände ryggen! sacre . . .!
Snöpligt — o, memoria!
Och vid Eylau, der så mången
Galliens son sjöng svanesången,
Begge grafrostfläckarna!
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/161
Den här sidan har korrekturlästs
149
