Skönt gloirer i dess skugga
Frodas, — röda blodregn dugga
I de gyllne kronorna!
Re’n han ute är och rider
Främst bland sina gröna guider
På sin ljusa, svettiga
Hingst Euphrat, med silfvermanen,
Majestätisk, som orkanen
Bland de simpla vindarna.
Högsta kraft hvar nerfsträng spänner;
Blott i hejdlös fart han känner
Lif och frid i striderna;
Det är, som man klädt på stormen
GardesjägarUniformen,
Marskalks-épauletterna.
Dagen gryr. Den spridda hären
Hvimlar talrikt! — se! gevären
Blixtra genom dimmorna.
Ställning slås på gardets trumma,
Och som sphinxer stå de stumma,
Gamla grenadiérerna!
Sträfva uti pli och sinnen,
Öfverlastade af minnen,
(Köpta dyrt i farorna,)
Med svartmuskiga anleten,
Mystiska, som evigheten,
Stenkolsmörka, skäggiga!
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/163
Utseende
Den här sidan har korrekturlästs
151