Hoppa till innehållet

Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

152

 
Öfver småbestvren höjde,
Med af djupa ärr upplöjde
Pannor, jättmoustacherna
Stelt uppvridna, kolossala
Björnskinnsmössor på de kala
Väderbitna hjessorna;

Liknöjt hvilande på hanan,
Trottsige af segervanan,
Dra de spotskt på munnarna
Åt en nyvärfd trupp, som lågar
Af enthousiasm — och tågar
Förbi veteranerna.
 
Lifvets glädje akta föga
De, som, öga emot öga,
Döden sett orubbliga,
Af sitt blod näst sista droppen
Mist — och kulor ha i kroppen
Än från Ulm och Brescia!
 
Kejsarn nalkas deras leder
Ensam, fanan sänkes neder
Långsamt; Bataljonerna
Skyllra; såsom åskor hundra
Tusen echon återdundra
Doft: ”Vive l’Empereur!” hurrah!

Gällt Muhameds fana klingar,
Kejsarn vinkar, örnen svingar
Upp igen mot skyarna;
Janitschar-musiken tystnar —
Sorlet tiger, Gardet lyssnar
Spändt på Gudasvarena;