Skrå du fått dig längs ryggraden,
Bly dicht mellan axelbladen,
Grundskott under bogarna;
Men du också, vid Profeten!
Tagit hämnd — och menskligheten
Dyrt har gäldat refvorna.
Staplar af otrogna döda
Multna, sårade förblöda.
Weg med liken! hajarna
Snåla gapa efter specket!
All belamring ifrån däcket,
Öfver bord med skrofvena.
Ljuft är, när signalskott skrälla,
Silfverpipor ljuda gälla;
Skakande luftmassorna,
Roparna till äntrings blåsa;
Tusen röda jerngap flåsa
Eld ur styckeportarna.
Sjön arbetar våldsamt, barmen
Tornhögt skjuter opp i harmen,
Vågorna gå resliga,
Som Sofia-Minareten,
Suckande som hopplösheten,
Ängsliga, entoniga!
Rangskepp, sida emot sida.
Långskepps lägga till och strida,
Spy ur alla gluggarna;
Fyra dubbelt af — och vända,
Spruta färska blåbär ända
In i kabbelgatterna.
Sida:Vallmoknoppar, plockade på Steppen, af Beppo.djvu/173
Den här sidan har korrekturlästs
161
