26
Der hetaste blodregnen dugga,
Vi skola som jättar oss hugga
En stråkväg ur kulan igen.
Så följen mig jägare käcka!
I fyrsprång må hingstarna sträcka
Friskt framåt; som örnar slå ned
På rofvet, vi skola oss kasta
På fiendens fyrkanter fasta
Och spränga hans sexdubbla led.
Som stjernor, dem Siarna prisa,
Min hjelm och min sabel skall visa
Er vägen på bragdernas stråt;
Och — fastän vårt antal är ringa,
Jag segrens gudinna skall tvinga,
Som skuggan, att följa oss åt.
Och segra vi icke, vi alla
Dock stolt såsom jernekar falla,
Som brytas af stormar utaf.
Du stålsmidda jägarfriskara!
Vårt minne skall häfden bevara
Och mullen en grönskande graf.
Och lagrar vi döende skära!
Ej mindre är derför ens ära,
Att kampen man stupande vann;
Af irrbloss var evigt den flamma
Den skönaste, som i detsamma
Den brände som klarast, försvann.
