30
Corsarens afsked.
Jag ilar bort, långt bort till Cyperns dalar,
Der myrtnar växa vildt i evig vår
Och i cypressers skugga näktergalar
Slå ljufvare än Sveas talltrast slår;
När månan nästa gång bland molnen skiner,
Bland tempelgrus jag irrar och ruiner!
God natt derför du skönsta ros i norden!
jag ingen saknar der förutan dig.
Ty ej ifrån den kalla fosterjorden
Jag något annat minne för med mig.
Blott Nanny du! du är den enda stjerna,
För hvilken jag ser än åt norr så gerna!
På hafvets vågor, uti krigets hvimmel,
Bland fasor, qval, — i stormar och i strid,
Jag minnas skall ditt blåa ögas himmel,
Jag glömmer ej din klara pannas frid;
O — än en kyss! min kärlek du förlåter!
I himmel eller afgrund ses vi åter!
Sen dig jag mist, min lycka sett sitt nedan
Och biltog själ trifs helst på främmad’ jord!
Ack! hoppet vinkar ju om bragder redan,
Som skola jaga smärtan öfver bord.
