I gångens majestät, i hennes hållning,
I formers vällust, ansigtsbildningen,
Som ger begrepp och aning blott om njutning
Och trånad, tjusning, ljufva känslors makt
Och veka nöjen, som blott södern alstrar.
O! kärlek trifdes i det höga slott,
Hvars mur står i sitt fall ännu och trottsar
Ack! mången brud fanns der med qvalfyldt bröst
Sin tid i ensamhet med tårar tälja
I någon niche af praktfull våning gömd,
Att icke verlden låta se sin smärta;
O djup af rysning! fadren dottren säljer
Och för piastrar är slafvinnan fal;
Dock negern väntar intet annat öde:
Från födseln van vid tanken på sin lott,
Han tåligt lider tyranniets gissel
Och härdar plågan ut med vildsint trotts;
Men späda, veka, oskuldsfulla tärnan,
Som ibland milda nöjen fostrad är
Och knappt har födt ett hopp uti sitt hjerta,
Förr än det är i verklighet förbvtt,
Som blott har andats ibland doft af blommor
Och årens lopp för tjusning ej bemärkt,
Med kinder, glödande, som österns rosor
Och barmen, svällande af yppig blod,
Den unga tänkte blott på lust och fröjder.
Uti Palatsets Alabastersalar
Med draperier utaf purpursammet
Och vaser utaf Jaspis eller guld,
Vid sken af lampor, som fantastiskt brände
I skålar af kristall, af lefvande Cypresser
