Den här sidan har korrekturlästs
57
Också o Vettern! dina böljor komma
Ja ifrån södern, ifrån Schweyzerland
Och samma örter frodas ju och blomma
Vid Bodensjön, som vid din egen strand.
Ibland Volkaner är du alstrad vorden,
Af tinad is från Alpens högsta topp
Och derför häfs och stormar uti norden
Ditt bröst af trånad, lidelser och hopp.
Dock forntidsdrömmar vilja ej försvinna
Hvarhelst jag dväljs invid dig klara sjö!
Men ljusast minnets facklor ändå brinna
Vid Åmberg, Vadstena och Visingsö.
