Den här sidan har korrekturlästs
79
Förr vi stodo stela, spända
Såsom hackor — och som tända
Ljus i rotarna,
Stumma, lyssnande vi hörde
På förbannelser; — och rörde
Ej på ögona.
Med kokarden midt i skallen
Står nu krutsprängd, brun som tallen,
Styf i senorna,
Som en kaja full, här sjelfva
Flygelkarlen numro elfva
Vid Sprengtportarna!
