Den här sidan har korrekturlästs
84
Hussaren.
Som en knodd, på post i brechen,
Så jag fordom i manegen
Skalf i lemmarna;
Ena foten i stigbygeln,
Stod jag rädd — och passa tygeln
Mellan fingrarna.
Chambriern mig omildt flådde,
Som en tjudrad get jag mådde
I skinbyxorna:
Likt vid gillet en objuden,
Satt jag flat — och sved i huden
Af sticksmällarna.
Vid hvar volt jag fick en yrsel,
Flög för vinden — utan styrsel
I ryggfenorna,
Gul i synen, som svagdricka
Mager som en svafvelsticka
Mellan bommarna.
Ruff jag saknade i ridten,
Säfligt kröp jag fram i skridten,
Som på tjäriga
Spånen myran; hela kroppen
