90
gammalmodiga tempel, der man trott sig förhöja församlingens andakt genom att så åskådligt som möjligt framställa bilder ur himmel och helvete. Predikanten behöfver således här vid sina föredrag blott visa den eller den teckningen å vägg eller tak, så får den gapande allmogen klart för sig hvad som väntar den.
Altartaflan (af år 1753) har i nedre afdelningen Christus på korset, i den öfra, Frälsaren stående på jordklotet med en röd och hvit fana i handen, hufvudet omslutet af en strålgloria. Öfverst ser man en förgylld sol med ett Jehovah i hebreiska bokstäfver; å ömse sidor hvar sin mansfigur. Här ofvanom en qvinna med ringgloria, hållande ett stort kors i högra handen. Derefter vidtager takmålningen. Gud Fader synes här i blå luftig mantel, med venstra handen hållande ett klot och utsträckande den högra mot sonen, hvilken öfver ett blått draperi visar sin nakna bröstbild. Han håller i högra handen spiran, i den venstra ett gyllene kors. Ansigtsuttrycket är nästan lättsinnigt gladt. Båda dessa figurer ha tresidiga glorior och omgifvas af strålarne från en öfver altardisken anbragt sol med en dufva i midten. Den återstående delen af taket har till grund en blå himmel med lätta skyar. Der sväfva åtskilliga barn och qvinnogestalter, somliga nakna, somliga i blå, eller röda mantlar; flera i grupper förenade, andra deremot ensamma, några hållande i händerna kransar och buketter, några bärande sina blommor på hufvudet. De i grupper framställda hafva, i fyra särskilda rader, blifvit placerade på stolar och utstyrda i gula, blå och röda mantlar. Några par hålla händerna tillsammans, några vända dem liksom hotfullt knutna, mot hvarandra, likväl ständigt med den allra kärvänligaste min. All denna herrlighet delas genom regnbågen i två delar, och i midten af hvalfvet sitter der Gud Fader som domare med bok i venstra och spira i högra handen. En strålgloria omgifver hufvudet; öfra delen af kroppen är
