Hoppa till innehållet

Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/145

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

133

åt Helgebodafors. Två nakna fjell höjder omarmade der den mest leende nejd med elf och sjö, bondgårdar och jernbruk.

Å det sistnämnde hade jag innan kort ett gästfritt qvarter; och derifrån gjordes nu besök på ett par ställen i närheten. Näset och Åsen hette två sådane, båda belägna i Helgeboda gård. Å nämnde ställen voro matmödrarne af Finsk slägt; och det var just deras farfar, om hvilken det förut i Bogen blifvit berättadt, att han å det så kallade Telklampsberget gjort ett så rikt fynd af silfverpenningar. Om detta trodde jag mig nu kunna få några närmare upplysningar af sondöttrarne; men hos dem studsade alla forskningsförsök tillbaka mot den mest orubbliga förbehållsamhet. Detta så mycket mer förtretande, som jag isynnerhet för denna sak gjort från min först utstakade marschroute en afkrok af cirka 3 1/2 eller 7 mil fram och åter.

Nordvest ifrån Helgebodafors ligger en sjö vid namn Wellen, hvarest Norrska gränsen går fram, och i den finnes en liten ö, Guldholmen kallad. Vidlyftiga gräfningar hafva der blifvit gjorda och silfvermynt jemte åkerredskap och husgerådssaker i mängd funna — förmodligen allt sådant, som i krigstider blifvit nedgräfdt.

Detta är allt, hvad resenären har att förtälja från Eda; ty Helgebodafors lemnade han snart och kom så åter till Gunnarskog.