8
nohl[1] ve’ Lappberge’[2] va’ dä’ en gång e’ kohlerkuĕj i skogen. Kohlern låg der å’ sof, å’ då kom’ di e’ natt å’ väckte’n. När han nu tok te’ å’ se sej ikring, så va’ der två frugentimmer, som höll’ på å’ daĕns, å’ di va’ så graĕnn, så dä’ va’ änna öfvermakta, ja! dä’ va’ så öfvermåtta, så dä’ va’ änna ulikt. Bäst dä’ va’ höll’ di opp mä’ dansen å’ frågte kohlern, om han inte’ velle vaĕr mä’. Men kohlern han teg. Då tok’ di än en gång te’ å’ daĕns, å’ så stante di igen å' frågte kohlern, om han än velle gå mä’. Men kohlern försto’ allt att dä’ va’ Råa, han, å’ derför lå’ han stiĕll å’ teg. Då sa’ Råa te’ kamraten sin: hva’ ska’ vi ta’ bhlogen i? — När kohlern hörde dä’, då bhle’ han rädd å’ kytta’ på dörra å’ utåt skogen. Å’ der geck han vill i tre dar, inna’ han kom te bys igen"[3]. — Så slutades den "trovärdiga" sagan; — men snart fick samtalet en ny riktning. Vi sågo plötsligen å ömse sidor om vägen små öppna fält med en i denna nejd ovanligt rik vextlighet. Å den gröna vallen stodo der en mängd små-byggnader af den enklaste konstruktion, och på tillfrågan, för hvad ändamål dessa blifvit uppförda, svarades, att här voro så kallade "qvijor" eller sätervallar, tillhörige bönder i det mer än två mil aflägsna Ekshärad. Några vallflickor eller så kallade säterjäntor funnos dock för närvarande ej på platsen: de
- ↑ Bokstafven h är här och flerstädes tillsatt, för att beteckna samma l-ljud, som förekommer i Westgötens väl ocb Östgötens tolf.
- ↑ Bland namn, som här i orten väcka främlingens uppmärksamhet, är också Lappberget. Detta har så blifvit kalladt sedan en lappfamilj för 40 à 50 år tillbaka genom Ren- och Trysild-dalarne i Norrige anlände dit och äfven någon tid drog omkring med sin hjord der i trakten.
- ↑ I nyss återgifne munart framstår en egenhet, som är märkvärdig nog, nemligen det ĕ, hvilket här och der finnes inskjutet före, i stället för vissa ords slutkonsonanter. Så ha vi, t. ex., här daĕns i stället för danse, som det i andra delar af provinsen heter. Detta ĕ uttalas lika kort som någonsin det hebreiska scheva, och det fordras ett bra vant öra, att kunna uppfatta det; hvarföre ofvanstående daĕns för främlingen presenterar sig som ett enkelt dans.
