Hoppa till innehållet

Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

10

underligt — för att ej säga vidunderligt; men gossen var ändå icke så klen målare, som det låter; ty ögon vill här säga så mycket som kinder, och ögonstenar är detsamma som ögon.

Vidare är nu ej att orda om samvaron med vallhjonen; — vi öfvergå här i stället till ämnen, hvilka närmast tillhöra forntidslifvet i Gustaf Adolfs församling.




    i hans öron, — nej! det måste ovilkorligen heta: “ögonstenaan, hästaan, gossaan och jäntaan.”