Hoppa till innehållet

Sida:Vandring i Wermlands elfdal 1852.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

45

Fråga vi, slutligen, en dräng om hans käresta och huru hon ser ut, så svarar han oss visst med ett platt grin: “Ho’ ä’ så fin å’ klingelaggd[1] på bå’e ansigtaan;” och detta vill då säga detsamma, som att “hon är så fin och trindlagd på båda kinderna.”

Men här afbryta vi, ty Femtå väntar oss; och Dalby med sina i fjerran blånande berg vinkar oss vidare framåt.

  1. Klingelaggd”, af subst. “Klinge” (trissa), således laggd eller formad som en trissa = trindlaggd.