47
Sådan är sommardrägten.
Om vintern bäres fårskinnströja — alltid i hvardagslag och, så länge den är ny och hvit, äfven om helgdagarne. Trenne yllekjolar med åtminstona två förkläden anses lagom mot kölden. Att man af sistnämnde klädespersedel nyttjar dubletter, är en sinnrik uppfinning; ty när i oväder den öfversta kjolen, skyddande, drages öfver hufvudet, synes under denna det andra förklädet, helt snyggt och predentligt. — Ja! det är till och med ej ovanligt, att man ibland till kyrkan medtager ytterligare ett förkläde, hvilket då är viradt kring psalmboken.
Ännu en kuriositet är att anmärka rörande qvinnornas utstyrsel. Deras lintyg äro alltid, (likasom ofta kjolarne,) af två slags tyg, öfre delen fin, nedre grof; men då man vill vara rätt väl klädd, påtages ändå dessutom ett halft öfverlintyg, mycket fint och utsydt med rödhvita “qvahlband” eller “qvahler”.
Bland lyxartiklar, hörande till paryren, förekomma oftast spännen på bröstet, gamla pressade silfverringar, hårband och röda lockband. Äldre qvinnor finner man dessutom ännu utstyrda med den så kallade “låstaskan”, en i granna färger utsydd ridikyl eller väska, i hvilken nycklar och annat smått medföres, då man går bort någon gång.
Karlarnes sommardrägt är skinnmössa, (kaskett,) de elegantares — hatt om söndagen; derjemte långt, rundklippt hår, grå rock, (“tröja”,) sträckande sig något nedom knäet och med röda uppslag kring handleden, röd passepoile i kragens nedre söm och röda lappar (“betroendsmärken”) å skuldrorna: vidare rödt häktfoder af scharlakan från kragen till midjan[1]; västen, (“Bröstduken”.) af hvad färg man behagar, helst en mer lysande, och försedd med två rader knappar; knäbyxor af gult bockskinn eller grått vadmal,
- ↑ Stundom brukas ock jacka, (“armväst”,) alltid mörkblå och med små skört.
