83
han är derföre alls icke osnyggare än annan allmoge. De sotiga takbjelkarne och väggarne fejas och skuras rätt ofta och se deraf så blanka och glänsande ut som om de vore af ebenholtz. Äfven den kroppsliga hyddan renas flitigt nog, och jag skulle tro, att man åtminstone en gång i veckan begagnar de bekanta imbaden i badstugan. Män och qvinnor äro dervid lika ogenerade, och ingalunda kommer det i fråga att badrummets dörr stänges. Derföre inträffar det ock mer än en gång att obehöriga personer öfverraska de badande. Så hände sig t. ex. en qväll, att en mansperson, som gått vilse i skogen, plötsligen på afstånd fick se ett ljus glimma. Det var från en badstuga, och mannen gick dit. Innan han ville stiga in i den förmenta bostaden, klappade han först på dörren. Straxt derpå öppnades denna och hvad såg han? — En fullkomligt ohöljd qvinna stod här tätt invid tröskeln. Hon höll helt obesvärad ena handen kring en blossande furusticka och den andra öfver ögonen, för att bättre kunna se, hvem den främmande var. — Fikonaträdet har ännu icke blifvit planteradt i Finnskogen.
Finnen förstår sig alls icke på hvad ett så kalladt ”godt bord” vill säga. Har han bara sin motti (näfgröten) och derpå en pipa tobak, så mår han godt nog, men får han dertill äfven en sup, så är det alldeles förträffligt.
Det enkla lefnadssättet ger god helsa, och man känner derföre här ej så mycket hvad sjukdom vill säga. Men träffas man af detta onda, då användas ofta rätt egna botemedel. Kaffe är dervid ett medikament, som med synnerlig förkärlek brukas — äfvenså bränvin. I sjukdomsfall af mer invecklad art vänder man sig till någon klok, som söker ”läsa” bort det onda. Om någon illa ansättes af kolik, då heter det, att den har fått ”orm” i sig; och denna måste nu utdrifvas af någon klok gumma. Kan ej läsningen ensam åstadkomma detta, då användes, i synnerhet af de äldre, vanligen följande. En aln tobak kokas i vatten, och det
