så skulle, utom det andeliga Frälset, som den tiden var storligen förökt, 480000 bofaste man eller Bönder, som de i förre tider kallades, hafva varit til finnandes i den delen af Riket, som då hörde under Sveriges Krona. Skåne, Halland och Blekingen var då for tiden under de Danskas välde, och äfvenså voro Jämtland och Gottland ifrån Sverige afsöndrade. Dessa Provincer, ehuru de i förra tider, lära hafva varit i större proportion emot de öfrige Sveriges Landskaper bebodde, än i våra tider, likväl, om de tagas i samma proportion som nu, så gora de 16te del af Rikets Inbyggare; då 80000 lagde til 480000, eller 560,000, utvisa antalet på bofaste man i Sveriges Rike, för 300 år sedan, alt utom de andeligas gods räknadt. Det är obekant, om husägarne i Städerne räknades denna tiden ibland Bönder, och rustade lika med Allmogen på landet; men det är säkert, at om inga andra än bofaste män varit gifta; så svarar, i samma proportion; som nu är imellan folkhopen och de gifta, en summa af mer än 3 millioner själar, blott emot dessa 560000 bönder, hvaraf Rikets forna styrka på et otvifvelaktigt sätt skönjes hafva mycket öfverstigit den vi nu räkna kunne. Om dessa 560000 bofaste män, jämföras emot 288428 hushåll, som nu finnas på landet, så skulle folkhopen, för 300 år sedan, varit dubbelt större än nu. Efter som Städerna denna tiden voro färre, och mindre bebodde än nu, och icke så många ämbeten, yppighets-verk och distinctioner voro til sinnandes, utom Catholska Kyrkans fåfängeliga betjäning; så måste jordbruket varit i bättre anseende, samt folkhopen bättre til nyttiga sysslor använd. Så
