synas, med närvarande hushållning, böra til större delen vara efter 25 år utödde, hvilket nu redan begynner at utgöra en af vara tiders svåraste och mäst betydande hushålls-brister, tarfvar ock så tidig, som grundelig bot; ty så vida vårt Climats stränghet fordrar en jämn och beständig tilgång til husbygnad och bränsle, icke för våra Städer allena, ej eller för Bergverkens, eller i allmänhet för våra näringars drifvande, ehuru angelägne de kunna vara, utan det som mera är, för vår folkhops bestånd och ökning; så torde efter 25 år, de bästa förslag, och den grundeligaste hjelp, för så väl folkhopens bestånd och ökning, som för näringarna, varda äfven så onyttigt påfundne, som de blifvit sent tillämpade. Sedan synes denna supposition vara oviss, i det man ej kan så noga veta huruvida våra järn- och koppar-malmer kunna om 25 år vara tilräckelige: Härtil svaras: låt hela supposition slå felt, så är dock ingen orimlighet uti, at antaga möjeligheten af var folk-nummers fördubbling, åtminstone på längre tid än 25 år, hvilket kommer öfverens med våra förra tiders ärfarenhet, då Svenska bärgverken drefvos, med långt mindre både kunskap och styrka, än nu för tiden. På tiden af 25 år kommer här alsintet an, ehuru man en annan gång torde få tilfälle at bevisa, det vart folks afvelsamhet skulle, efter Naturens ordning, kunna på denna tid förse vårt Land med et fördubbladt antal folk af vår närvarande folk-nummer, om inga andra omständigheter hindrade. Altså efter våra skogar, och til äfventyrs också våra bärg, torde slå vår fördubblade folkhop felt, så följer, at om Naturen icke imedlertid, öpnar
