för oss någon ny skattkammare, så måste den tilväxande folkhopen hålla sig efterhand til våra bekanta och möjeliga näringar, hvilka icke så mycket bero på Naturens frikostighet; låt dessa vara åkerbruk, handaslögder och handel, det är: Landt- och Stadsmanna-näringar; så följer åter, at i dessa näringar måste en åtminstone dubbelt större myckenhet effecter då framskaffas, framför i närvarande tid, om hela vår närvarande folkhop skulle nedlägga alt sitt arbete i samma näringar. Fördenskul, när Rikets hela folkhop antages at vara dubbel, inom hvad tid man vil, såsom här inom 25 år; så måste af deras näringar en varu-mängd varda frambragt, som är åtminstone dubbel af den närvarande, fast både skogarnas aftagande, och Svenska bärgens sparsamhet, skulle förneka vår fördubblade folkmängd, at göra bärgs-handteringen til Rikets hufvud-näring.
Man torde ännu kunna göra en anmärkning härvid, och säga: at ehuru efter den antagna satsen vår varu-mängd, efter 25 års förlopp, felbart blefve dubbelt större; så torde den likväl blifva mindre réel, än den närvarande, och således få et mindre värde än denne, hvaraf vil synas, at den nationella vinsten igenom handel med desse varor, torde dock icke blifva större än den nu är. Härpå svaras, spanmål och victualier blefve i sådan händelse vårt Lands handels-varor, och hvilka varor kunna väl vara redbarare än de samme? Och dessutom: vår handel kastar i detta afseende af sig intet mera nu, än hvad våra varor nu äro värde, jämte skälig vinst, och om vår rörelse, 25 år härefter komme at bestå i slögde- och
