Hoppa till innehållet

Sida:Vetenskapsakademiens handlingar vol. 25 1764.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
165
1764. Jul. Aug. Sept.

kunde uträkna timan på dagen, då Solens Förmörkelser skulle börjas och slutas, på hvilka orter de skulle blifva synliga, och huru mycket af Solen skulle bårtskymas på hvar ort. Åtskilliga större och mindre ojämnheter, så väl i Solens som besynnerligen i Månens rörelser, hafva varit så brydsame och inveklade, at Astronomerne icke ens ännu förmått utreda dem alla. Solens Förmörkelser hafva ock långt större svårigheter, än Månens. Den senare mister verkeligen sit lånta ljus, och dess förmörkelse synes på en gång samt lika stor på alla orter, där Månen är öfver horizonten; därföre behöfves ej mer än en uträkning för alla orter, allenast Meridian-skillnaderne i akt tagas. Men med Solens Förmörkelser förhåller det sig helt annorlunda: de äro olika til tid och storlek på olika orter, altså måste särskild uträkning göras för hvar ort. Därtil fordras, at nogare känna Månens Parallaxis samt orternas Geographiska belägenhet, än det kunde väntas af den tidens Astronomer.

Chaldeerne och de Egyptiske Präster voro flitige at observera. De förre sägas hafva upvist för Kon. Alexander M. när han intog Babylon, en längd af Förmörkelser för 1903 år tilbaka: altså skulle den äldsta varit observerad föga mer än 100 år efter syndafloden. Men det oacktadt, har ingen, så vida oss är bekant, riktigt uträknat någon Sol-förmörkelse förr än Thales, en af de äldste Grekiske Vise, hvilken sade förut den Totala Förmörkelsen, som i hans tid öfvergick Mindre Asien, 603 år för Christi Födelse.

At
L 3