Solen; men emedan han är mindre, betäcker han ej hela Solen, utan lemnar en Ring af hennes yttersta omkrets oförmörkad. Ju mindre Månen då synes emot Solen, dess bredare blir Ringen, samt Förmörkelsen dess längre tid och på dess flera orter ringformig. Dock som han aldrig är öfver 312 Minuter mindre, varar ringen sällan öfver 7 minuter i tid på hvart ställe oafbruten. Vid sådana tilfällen blir ingen aldeles mörk fläck på Jorden, utan allenast en dunklare skugga, midt uti half-skuggan.
Huru långt half-skuggan, på ömse sidor om den mörkaste, plägar sträcka sig, kan inhämtas däraf, at då Solen är hel förmörkad i Africa under Æquator, hinner half-skuggan sällan öfver Medelhafvet.
Således äro Solens Förmörkelser egenteligen och i sjelfva verket Jord-förmörkelser. Såsom sådane, pläga de ock nu för tiden gemenligen anses, då de uträknas, hvarpå den äldste Cassini visade första profvet, uti K. Franska Vetenskaps Academiens Handlingar för år 1699, med den Förmörkelse, som i September månad samma år inföll. Man föreställer sig då, som vore man med ögat i Månen, och därifrån beskådade Jorden samt huru skuggan däröfver framskrider. Man bestämmer tiden, när skuggan först bör råka och sist släppa Jorden, samt huru skuggans väg är belägen på det Hemisphærium af Jorden, som då vänder sig til Månen. Sedan undersökes, hvilka orter på Jorden äro belägne, där skuggan går fram, när skuggan eller half-skuggan kommer til hvar och en, samt huru djupt hvarje ort insänkes
