nio är Solen långt ifrån Jorden, och dess Diameter är då allenast 3112 Minuter; men i slutet af December, då hon är oss närmast, synes hon under en hel Minuts större vinkel. Månens Diameter är i Apogeo 2912, men i Perigeo 3312 Minuter vid pass. Altså ser Månen nu litet större ut än Solen, nu åter mindre; undertiden äro de aldeles lika. När det sista händer vid en Sol-förmörkelse, räcker yttersta spitsen af Månens skugga som knappast til Jorden, och gör därpå allenast en mörk punkt: där den framskrider, blir väl Förmörkelsen Total, men allenast för et ögnablick på hvart ställe. När Månen synes större än Solen, går Jorden djupare in i hans skugga, och då blir fläcken större: ju mer hans Diameter öfvergår Solens, dess större blir Sectionen af hans skugga på Jord-brynet, på dess flera orter blir Förmörkelsen Total och dess längre tid på hvar ort, om alt annat är lika. Dock som Månen aldrig är öfver 212 Minuter större än Solen, kunna Totala Sol-förmörkelser aldrig påstå öfver 5 minuter. Huru stor trakt af Jorden skuggan på en gång intager, kan ungefärligen dömas af Sol-förmörkelsen d. 13 Maji 1733, då Solen var hel förmörkad i Wester- och Öster-Göthland (samt Småland, men ej i Skåne och Södermanland: dock var den förmörkelsen ej af de största.
Når åter vid en Förmörkelse Månen ser mindre ut än Solen, räcker yttersta spitsen af hans skugga ej alt fram til Jorden. Om vi föreställe oss en linia, dragen igenom Solens och Månens Medelpunkter til jorden, tyckes Månen på de orter, där denna linia råkar jorden, stå midt i
