len oftare än Månen; men det oaktadt, äro flera Mån-förmörkelser synliga på hvar ort.
Vid Sol-förmörkelser märkes föga skilnad på dags-ljuset, innan Solen är mer än half betäckt; och det plägar vara ljust nog, til dess hon aldeles försvinner, då det i ögnablicket tvär-mörknar, liksom då et Ljus hastigt slocknar. Lika hastigt kommer dagen igen, när Solen åter börjar framtitta. Hännes sken är så starkt, at en liten del däraf gifver tilräckeligt ljus. Under Totala Förmörkelser plägar ej blifva fullkomligen mörkt, såsom om natte-tid; det öfverblefna dunkla ljuset torde til en del härröra af det befynnerliga matta sken, som endast vid sådana tilfällen plägar omgifva Månen, liknande en krans med rägnbåge-färgor, om hvars orsak man ej ännu äger full visshet.
Observationer på Förmörkelserna gifva anledning til forbättring uti Theorien om Solens och Månens rörelser: de tjäna ock til bestämmande af Orternas Geographiska Longituds- eller Meridian-skilnader. När Förmörkelser nämnas uti gamla Historien, gifva de stor uplysning uti Tideräkningen, och visa hvad tid vissa händelser sig tildragit; hvarpå den af Thales förkunnade är et prof, Kunskap i Astronomien, men besynnerligen om Förmörkelserne, har mycket bidragit til Christna Religionens utbredande i senare tider; ty sedan Missionairerne därigenom förvärfvat sig högaktning hos de okunniga folk-slagen, hafva de himmelske sanningar på dem gjordt så mycket större intryck.
