Hvad nu den Förmörkelse angår, som tildrog sig d. 1 April innevarande år, och hvarpå några i Sverige gjorda Observationer här hos följa, så var den en af de Ring-formiga, och nästan med den bredaste Ring som är möjelig; ty Månen var nära sit Apogeum och hade föga mer än 2912 Minuters Diameter, hvaremot Solens var 32 minuter. Igenom Projection finnes Månens half-skugga först hafva börjat falla in på Jorden uti Atlantiska Hafvet, Wester om Cap-Verds-Udden af Africa. Om vi på en Jord-Glob ville utmärka den väg, som mörkaste skuggan gick, eller där Förmörkelsen var Ring-formig, så låg den öfver Canarie-Öarna, Portugal, Nord-Westra delarna af Spanien och Frankrike, öfver Canalen och därifrån vidare öfver Hafvet til gränsen imellan Sverige och Norige. Sedan fölgde den Norska Fjläl-ryggen åt, dock så, at den längre Norr skred alt närmare in på Svenska sidan, öfver Torne och Wardhus up til Is-hafvet, hvaräst Solen om aftonen gick ned Ringformigt förmörkad och skuggan släppte Jorden, sedan hon, på 2 timar och 40 minuter, genomlupit åtminstone 680 Svenska mil på Jord-brynet, således öfver 4 mil i minuten, hvaraf kan dömas om dess hastiga fart. Nyssnämnde väg sträckte sig til 14 mils bredd ungefärligen, på ömse sidor om den Linien, där skuggans centrum framgick. Längre därifrån på sidorna, bårtskymdes allenast mer och mindre af Solens Norra eller Södra brädd, alt som orten låg närmare til eller längre ifrån bemälte Linia, til Öster eller Wester.
Sida:Vetenskapsakademiens handlingar vol. 25 1764.djvu/176
Utseende